elinorcb

Uppvärmningsfas:  Börjar skritta en bra stund på långa tyglar innan jag kortar upp dem och börjar jobba henne lite lätt. Rider henne ställd och mycket bara rakt fram, för att det är det hon behöver. Jag föredrar att trava (lättridning) ganska länge med mycket tempoväxlingar, rakt spår med variation av volter.

Galoppen består i princip av samma sak, mycket tempoväxlingar som ska ske när jag ber om det och inte 3 sekunder efteråt. När hon känns uppvärmd och färdig skrittar jag på långa tyglar en stund. Jag rider nästan alltid i en låg form i uppvärmningen för att undvika spänningar och liknande.

 

Arbetsfas: Placerar henne i en lite högre form, påbörjar mycket sidförande för att hon ska lossna ordentligt i bakdelen. Skänkelvikningar längs med långsidor där man får stöd av väggen är oftast engligt mig det enklaste, flyttar undan för både höger och vänster skänkel i båda varven. Enklast är att börja i skritt för att hästen ska fatta vad som förväntas innan man övergår i högre gångart, speciellt med ovan häst. Självklart gör jag inte bara en sak i taget utan olika tempo, volter och övriga ridvägar utförs samtidigt. 

Dzasti blir väldigt lätt att hon skjuter in/ut bak och framdelar, går på dubbla spår och är i sig själv lite ostabil och överallt. Därför rider jag mycket raka spår där hon är antingen in eller utåtställd, i olika tempon för att få henne att bara gå rakt fram. Brukar också lägga ner henne i låg form någon gång i mitten på ridpasset för att känna att jag kan reglera formen + ha kvar elstisiteten i ryggen. Själva arbetsfasen kan ju vara oändlig och det är alltid massa saker som behöver byggas upp och bli bättre.

 

Avslappning/Avslutningsfas: Rider lätt i traven, ser till att hon sänker nacken ordentligt. Oftast  är dem vääldigt fina och man vill bara rida mer trotts att dem är lite utmattade. Älskar att man kan känna hur man brukar känna hur hela ryggen höjs och är helt lösgjord och mjuk. Samtidigt som man har ett bra stöd i handen och hästen är väldigt påverkbar.