elinorcb

Våren 2010 skadade sig Dzasti i hagen, jag hade som vanligt varit ute på morgonen släppt ut dem samt fotat henne lite i hagen. När jag skulle ta in henne var hon helt blockhalt och hoppade på tre ben in i stallet, veterinären kom och förmodade redan då att det var en hovbens fraktur. Vi fick åka till vaggeryd för att röntga och gippsa hoven, så fick hon stå inne i boxvila i ca 4 månader. Innan hon fick promeneras 10min/dag på plant underlag för att bli av med överenergi, även senare gå ut i en liiten ute box. Massa återbesök på vaggerydskliniken för att röntga, sätta på ringsko osvosv.

 

Samma morgon som skadan, samt andra gången hon fick promeneras efter skadan

 

Skadeperioden var nog ärlig talat den jobbigaste tiden i mitt liv, allt kändes så hopplöst, hon skulle bli bra - det visste jag, varje gång någon frågade "kommer hon bli bra?" svarade jag alltid bombsäkert "såklart hon kommer bli". Även om det i början var 50 % chans att det skulle läka och hon skulle kunna bli den hon var innan.

 

Under den sommaren böjade jag vara med Vendela och vi höll på en massa med Micro, han utvecklades så enormt mycket, lärde sig SÅ mycket och jag skrattade i princip till allt Vendela sa, haha! Spenderade nästan varje dag med Vendela det sommarlovet - hon har varit med mig genom det mesta vilket jag är enormt tacksam för ♥

 

Året fortsattes med att utöka hennes hagar meter för meter, återbesök på hästkliniken osv..

 

Del 4:a kommer imorgon!